Det är onsdag eftermiddag. Kyrkporten i Stuvsta ställs upp vid halv sex och det är körövning med barnkören SMU-lorna. Ann-Britt och Nina är ledare och tar emot och välkomnar vartefter barnen dyker upp. Ett enkelt fikabord står dukat och ljuslyktor på församlingssalens bord är tända. När övningen börjar utnyttjar flera föräldrar tiden till litet lugn och ro. Några sitter med arbets- eller studiematerial framför sig. En kopp nybryggt kaffe passar utmärkt och jag som är pastor får tillfälle att hälsa och småprata och svara på de frågor som kan dyka upp.
Det slår mig hur ofta folk som kommer till kyrkan för sina barns skull har någon form av egen historia som SMU:are, söndagsskolbarn eller har en berättelse om föräldrar eller far/morföräldrar som varit aktiva i någon kyrka.
En trappa ner blir det dags för kyrkans scoutgrupper att samlas. Vi övar oss på de nya namnen Spårarscout, Upptäckarscout, Äventyrarscout och Utmanarscout. De yngsta samlas kl 18, nästa grupp en halvtimme senare och de äldsta grupperna kommer kl 19. Det innebär att en grupp har andakten i slutet, en annan mitt i och de äldsta börjar sin samling med andakten.
Mitt i Öppen kyrka och i scoutverksamheten blir det andakt.
Den har fått en enkel men ganska fast ordning; sång – välkomstord som vi hämtat ur Mässa för småfolk – sedan är det dags för dramatiserad bibelberättelse därefter bön ytterligare en sång och till sist scoutlösen. Allt är väl sammanhållet och utan kommentarer får allt flyta samman till en helhet.
Under höstterminen tog vår ungdomsledare Karolina Rönn upp ett samtal med scoutledarna om hur de tillsammans kunde stärka andakten i grupperna. Man kom fram till att en gemensam stund i kyrkan skulle fungera samlande både för den egna scoutgruppen såväl som för hela scoutkåren.
Andakten skulle också kunna vara öppen för vem som helst som önskade vara med i en enkel veckoandakt. Den andakt som under flera år var förlagd till tisdagar upphörde i och med höstterminen och andakten i Öppen kyrka fick bli ersättning. Den skulle vara enkel, ha en fast ordning och ta ca 15 minuter. Karolina och jag samrådde och kom fram till att en berättelse skulle bli central i varje andakt. Vi hade på ett tillsammansläger prövat en enkel form av dramatiserad berättelse som också drog in åhörarna i spelet.
Gamla testamentets guldgruva av berättelser blev en given startpunkt och med utgångspunkt direkt ur Bibeltexterna kunde roller och berättade delar enkelt identifieras och redigeras samman.
Den 19 november var det dags att pröva vår andakts-idé. Karolina tog rollen som ”berättare” och jag tillsammans med några ledare fick andra roller. Vi tillät oss att köra dramat relativt oövat med manus i hand där de olika rollerna var tydligt markerade. Vi kände att det ”bar” och hela samlingen av 30-talet scouter lyssnade och deltog aktivt. Karolina tog själv alltid rollen som berättare och andra roller fördelades bland ledare och äldre scouter. När dramat talade om ”folk” så var naturligtvis alla närvarande just ”folk”. Kortare repliker kunde tilldelas någon av de yngre scouterna.
Efter andakten får ljusen vara tända och andra som anslutit till andakten under Öppen kyrka kan stanna kvar ytterligare tre kvart innan vi stänger för kvällen.
Idag finns ett helt litet bibliotek av sådana strukturerade bibeldramer. De längre berättelserna har vi fått redigera ner och ibland dela på två olika andakter.
Vi har fått god respons från både barn och ledare. Några har frågat om det är möjligt att höja kvaliteten en smula på dramatiseringarna. Det förutsätter dock mer av övning och därmed planering med den osäkerhet som finns om vilka scouter och vilka ledare som kommer finnas på plats även nästa gång.
Ytterligare en tanke som vi har haft är att planera i så god tid att vi kan annonsera och affischera vilken som blir ”kvällens berättelse”.
Paul Enlund
