Sommaren 2009 var jag med om ett möte som har präglat mig djupt. Jag fick med egna ögon möta ett land, ett folk, nöd och glädje och framförallt en levande kyrka i Kongo-Kinshasa. Under några veckor hade jag förmånen att resa runt tillsammans med bl.a. Josef Nsumbi som till vardags är pastor i Immanuelskyrkan i Borås.
Vi besökte sjukhus, vattenkraftverk, barnhem, en fotbollsskola, skolor, universitet, lokala församlingar, privata hem och projekt för gatubarn m.m. När man kommer med sina svenska ögon slås man av alla uppenbara behov, alla brister, allt som fattas, allt som kunde vara lite bättre. Detta väcker många känslor och tankar, både frustration, vånda och sorg.
Varför ska det behöva vara så här?
Trots detta vemod orsakat av alla brister mötte jag också något som uppmuntrade och utmanade mig. För gång på gång slogs jag av hur mycket denna kyrka får gjort och förändrar i samhället och i enskilda människors liv – trots alla dessa brister. CEC (Evangeliska kyrkan i Kongo) gör verkligen stor skillnad!! Kyrkan driver enormt många skolor och sjukhus, engagerar sig i väg- och broprojekt, öppnar offentliga bibliotek, satsar på att hjälpa föräldralösa och hemlösa barn och bedriver trädplanteringsprojekt. Jag upptäckte också en stor driftighet och en oändlig uppfinningsrikedom i syfte att få fram små men nödvändiga intäkter.
Detta berörde mig och gjorde mig mycket glad. Tänk vad underbart att få möta en kyrka, där det är så uppenbart att man gör skillnad. En kyrka som startar projekt som skapar förtroende och blir till stor välsignelse för många många människor. En kyrka som är fullproppad av glädje och framtidstro – trots många brister och problem. Men detta utmanar också mitt i mitt liv och mitt ledarskap. För ibland är det så lätt att bristerna vi möter i våra sammanhang blir till ursäkter, alibi för att slippa satsa eller våga gå i tro. Varpå vi tänker, det är ingen idé att vi satsar för vi har inte tillräckligt med pengar, medarbetare eller andra resurser. Så kör vi obemärkt fast eftersom vi blivit så ”problem-tillvända”. Våra syskon i Kongo, de utmanar och hjälper oss att tänka och leva ”tillgångs-tillvända”.
Här ligger också en biblisk sanning och hemlighet som vi kanske glömt i vårt överflödssamhälle. Jesus förringade aldrig det lilla, den lilla människan, de små gåvorna (Luk 21:4) eller de nästan pinsamt små matresterna som blir till ett historiskt brödunder (Mark 8: 5-9). Nej, i tro och med stort engagemang får vi också söka och förvalta de små resurserna. Först då kan undret ske, först då kan Gud välsigna, föröka och förmera det som finns i våra händer. Låt oss söka och förvalta tillgångarna, inte problem!
David Norén
Pastor i Hökerum
