Foto: Curth Sandström

Reseberättelse från Chicago

Studieresa till Chicago.

6-13 oktober 2009.

Vi var 12 stycken, de flesta pastorer i Svenska Missionskyrkan som deltog i en veckolång studieresa till Chicago i oktober 2009. Håkan B Fermergård och Torsten Åhman var våra reseledare. Ett av syftena med resan var att studera Missionskyrkans systerkyrka Evangelical Covenant Church (ECC). ECC har de senaste blivit en kyrka som växer. Tillväxten handlar både om antal medlemmar och anslutna församlingar. Dessutom är den inte längre en kyrka med enbart skandinaviska ättlingar utan den blir allt mer multietnisk.

Vi besökte North Park University som är ECC:s universitet och teologiska seminarium. Det är en stor anläggning som ligger centralt belägen i mångmiljonstaden Chicago. För några år sedan fick man erbjudande om en markdonation för att bygga ett nytt stort campus. Men det var långt bort. Man tackade nej till det storslagna erbjudandet. Kallelsen är att finnas i Chicago och dess storstadspuls. Man slås av hur mycket i kyrkan och dess institutioner är finansierat av donationer. Alla nybyggen har namn efter donatorerna, bland annat nytt bibliotek, kyrka/hörsal och idrottshall. Marc Olsson visade oss runt. Hans uppgift är att rekrytera studenter. Han är ofta i Europa och Sverige för att marknadsföra North Park och få svenska studenter. Det är viktigt med den svenska bakgrunden.  Banden med Sverige är viktiga och alla är måna om oss, de svenska gästerna.

Två dagar fick vi information om några av ECC:s program. David T Olsson talade om församlingsplantering. Planteringar görs centralt men enskilda församlingar uppmanas också att starta nya församlingar. Det har visat sig att en stor del av ECC:s tillväxt beror på de nystartade församlingarna.

För de etablerade församlingarna har kyrkan ett program ”Veritas” (sanning). John Wenrich föreläste inspirerat en hel dag med oss. Veritas är ett analysredskap en församling kan göra. Det har vissa likheter med Naturlig församlingsutveckling (NFU) men är konstruerat för ECC:s sammanhang.

Målet är att varje församling ska vara en ”healthy missionary church”, men alla församlingar är inte där. Man kan vara en stabil församling. Man kan vara i ett kritiskt läge eller i ett läge med risk att dö som församling. Utifrån resultatet har ECC ett åtgärdsprogram som församlingen kan besluta sig för att delta i. Många församlingar har på det här viset startat om och vitaliserats.

Ett ytterligare verktyg församlingarna arbetar med är ”Bringing my world to Christ”. Medlemmarna får en folder där de kan fylla i namn på släktingar och vänner som man vill ska komma till tro på Jesus. Ena delen lämnar man till kyrkan den andra behåller man. I en kyrka vi besökte hade man en korg framme vid nattvardsbordet med alla inlämnade namn. Så ber man både i kyrkan och enskilt för sina namn. Ett enkelt men effektivt sätt att göra evangelisation och diakonal omsorg personlig.

Vi besökte Wheaton College där Billy Graham studerade teologi i sin ungdom. Nu finns ett Billy Graham center förlagt dit. Ena delen av museet handlar om amerikansk kyrko- och väckelsehistoria. Amerikas kyrkohistoria handlar mycket om väckelser. På 1700-talet inträffade ”The Great Awakening” och på 1800-talet ”The Second Awakening”.  Utställningen ger en överblick över stora väckelsepredikanter genom århundradena, George Whitefield, Albert Finney, Billy Sunday, Dwight L Moody m.fl.

Andra delen belyser Billy Grahams liv och verksamhet som evangelist över världen. Tre kampanjer/korståg uppmärksammades särskilt, Los Angeles 1949, London 1954, och New York. Det var kampanjer som samlade mycket folk, som fick stort genomslag i media, där kyrkorna på platsen var aktiva medarrangörer och där människor i stora skaror fattade beslut att tro på Kristus. 

Vi besökte Oakdale Covenant Church. Det var ursprungligen en kyrka grundad av skandinaviska invandrare i början av 1900-talet. På 1950- 1960-talen började området kyrkan låg i ändra karaktär. Svarta familjer flyttade in och vita familjer sålde och flyttade därifrån. På 1970-talet kallade församlingen en svart pastor. Nu är församlingen en av ECC:s största svarta församlingar. Församlingens nuvarande pastor Darrell Griffin föreläste för oss.

”Det är som att komma in i andra delen av en film.”  Så beskrev han pastorns erfarenhet av att komma till en ny församling. Pastorn får aldrig veta allt om församlingens historia. Det tar tid att lära känna församlingen. Det tar tid att förstå sig på medlemmarna. Det tar tid innan medlemmarna förstår att pastorn tänker stanna. Griffin menade att det först efter sju års tjänstgöring gick att börja någon form av förändringsarbete i församlingen. Han samlade bland annat medlemmar från olika grupper i församlingen till samtal och diskussion omkring predikan. På det sättet fick han också mycket kunskap och information om församlingens liv och historia.

På lördagen åkte vi till South Barrington och Willow Creek Community Church. För några år sedan låg kyrkan ute på landet. Nu är det en etablerad förort med många storslagna villor som vittnar om att människorna som bor här är välbeställda. Men i USA kan man vara rik ena dagen och den andra dagen fattig. Förhållanden som också kommer till uttryck i församlingens arbete. Willow Creek är en enorm kyrka med som det verkar stora resurser till sitt förfogande. Gudstjänsten vi kom till var en del av församlingens 34-årsfirande. Vi hälsades varmt välkomna som i alla amerikanska kyrkor. Till jubileet kom folk från fyra WillowCreek kyrkor i Chicagoland. Tidigare har lördagens gudstjänst varit en noggrant utformad sökargudstjänst med till exempel drama. Nu var det en lite mer traditionell men modern gudstjänst. En film visades där de platser Willow Creek har verksamhet i runt om Chicago presenterades. Man använder modern teknik men inte till överdrift. Kör och lovsång är förstklassig men musiken tar aldrig över. Det viktiga är förkunnelsen. Kyrkans pastor och förgrundsgestalt Bill Hybels predikade från Apostlagärningarna 2. Han avslutade med en uppmaning. Alla i gudstjänstpubliken som senaste året kommit till tro och låtit döpa sig bad han komma fram till podiet. Det var många som vandrade fram. Efteråt var det en familj som bjöd alla på pizza. Det var åtskilliga tusen människor. Det räckte till alla. Det som blev över skulle frysas in för att senare delas ut till behövande. Vi informerades om två diakoniprogram församlingen har. De har en matvarubutik dit de som behöver kan få handla utan kostnad.  Dessutom kan man skänka sin gamla bil till församlingen. Den får bara vara några år gammal. Denna bil ges sedan bort till någon behövande, kanske en ensamstående kvinna med barn. Ekonomin kan snabbt förändra sig för amerikanen. De har inte samma anställningstrygghet. De har inte samma sjukförsäkringstrygghet. Arbetslöshet och sjukdom kan snabbt undergräva en familjs ekonomi och levnadsvillkor.

USA är ett segregerat land. Ofta är kyrkorna antingen svarta eller vita. ECC är föregångare genom att inom sin kyrka ha både vita, svarta och hispanic församlingar. I Willow Creek är det mest vita människor man möter. Vi besökte en växande svart församling Salem Baptist Church. Församlingens pastor Meeks är också senator för Illinois. I gudstjänsten fick lyssna till gospelsång av hög klass med dans. Men också här leder sången och musiken fram till predikan. Predikan har alltid ett tydligt ämne. Punkter och slutsatser liksom slås in. Man säger det om och om igen tills det sitter. Predikan har också ett personligt tilltal. Predikan har ett ärende till var och en som lyssnar. Och som lyssnare behöver jag respondera. Därför avslutas predikan med inbjudan till tro, till förnyelse, till dop och församlingsmedlemsskap.

I gudstjänsterna vi besökte är man tydlig i detta. Är du inte kristen besluta dig för att bli det. Är du inte med i en församling gå med i vår församling. Det är naturligt att informera och uppmana till ett regelbundet givande.

Vad tar jag med mig? USA är inte lika sekulariserat som Sverige. Det är fortfarande rätt naturligt att höra till en kyrka och delta i söndagens gudstjänst. Många församlingar förknippas starkt med församlingens pastor. Pastorns vision är lika med församlingens. I gudstjänsten är sången och musiken viktig men den tar inte över. I gudstjänsten är predikan central. Sången och musiken leder fram till predikan och är tydligt insatt i ett sammanhang.

Sammanfattningsvis var det en mycket intressant och givande studieresa jag var med om till Chicago, Illinois, USA.

Lars-Anders Kjellberg

2009-11-11

Lars-Anders har erhållit ett resestipendium från Pastorernas Riksförbund

Åter till huvudsida